Juni, sommarmånaden

Det skrivs inte mycket här. Det har inte funnit mycket att skriva om, mest förkylningar och träningsuppehåll, och vem vill läsa om sådant. Nu tycks dock hälsan vara på gång igen, och därmed träningen. I fredags var jag på nittioårskalas, i Laholm. Lagom tur hem, tänkte jag efter festen och gränslade Pilen. Det var ingen värme i luften, så långärmt och långbent fick det bli. Dock kändes det, delvis av principskäl, överambitiöst att ta på mössa och vantar, första juni som det var.

Det blev en fin tur i den nyutslagna grönskan och skymningen. Men med ljuset försvann också den lilla värmen, så strax efter Halmstad började fingrar och öron bli frusna. Jättefrusna. Jag höll ut till Getinge, där jag letade mig fram till macken, som visade sig vara stängd för kvällen. Vad göra? Fyra mil till, med redan stelfrusna händer lockade inte. De festande ungdomarna vid lekplatsen såg inte ut att ha något stickat över till en frusen cyklist. Återstod att ta vad macken bjöd. Papper. Inte snyggt eller praktiskt, men jag höll mig faktiskt ganska varm resten av turen. Är det inte en ovanligt kall sommar?