vacker rondell i skimrande decemberljus
Ska jag nu trampa runt, runt i en timmes tid, så vill det ju till att hitta en bana lämpad för ändamålet. Med lämpad menar jag närliggande, lagom lång (max 1500m), sparsamt trafikerad och snabb. Snabb i sin tur innebär platt och fri från sådant som inverkar negativt på farten och flytet i cyklingen. Till exempel kurvor. En rundbana utan kurvor är förstås svår att hitta, så knepet borde vara att hitta snälla kurvor. Gärna så utdragna att de knappast märks. När jag presenterade timidén på ett cykelforum (happymtb.se), var det någon som menade att en glest trafikerad rondell borde fungera. Tanken är ju vettig. I och för sig är ju en rondell till sin natur en enda lång kurva, men är den bara stor nog borde det ju fungera. Inga skarpa hörn att ta sig runt.
Glad i hågen cyklade jag alltså iväg till Falkenbergs största rondell (den mellan Lidl och Willys, för er som är insatta i geografin). Att det är stadens största innebär tyvärr inte att den är speciellt stor, och dessutom är den doserad åt fel håll nästan hela varvet. Provcyklade gjorde jag ändå, och konstaterade det nyss skrivna. 240m, som jag mätte upp varvet till, är för kort. Det dubbla skulle nog vara lagom. Redan efter ett par varv började jag också känna mig lite malplacerad och i vägen. Grundidén är ju trots allt att man, helst ganska snabbt, ska fatta tycke för en avtagsväg och lämna rondellen. Vilket jag till slut gjorde, för att söka efter andra banalternativ.
Summa summarum: Falkenbergs rondellutbud är för litet för entimmescykling.